Hem > Vederläggningar och svar på anklagelserna mot islam > Var Muhammed besatt, galen eller poet?
De första anklagelserna mot Muhammed (må Allah ge honom frid och välsignelse) är registrerade i Koranen själv: galning, besatt, poet, spåman, trollkarl. Texten återger dem för att svara, och uppenbarelsens vittnen beskriver tillstånd som inte liknar någon av dessa kategorier.
Nej: Koranen själv återger dessa anklagelser för att vederlägga dem. "Du har, tack vare din Herres nåd, inte alls förlorat förståndet" (Koranen 68:2), och "Tänker de inte efter? Deras landsman har inte förlorat förståndet, han är bara en klar varnare." (Koranen 7:184).
Vittnena beskriver tillstånd av fullvaken medvetenhet, intakt minne och memorerat tal, i 23 år, utan ett enda tecken på rubbning. Den moderna epilepsitesen är en rekonstruktion utan ett enda vittnesbörd om anfall.
Innehåll:
Uppdaterad 18 oktober 2026 kl 20h58
📖 3 min lästidMekkaerna hade inte en anklagelse utan ett register: galning, besatt, poet, spåman, trollkarl, förtrollad. Koranen citerar dem en och en för att riva dem: "Så fortsätt du att påminna, för tack vare din Herres nåd är du varken en spåman eller en galning" (Koranen 52:29), med orden "och sa: ”Ska vi verkligen lämna våra gudar för en vansinnig poet?”" (Koranen 37:36), "Er landsman har inte alls förlorat förståndet" (Koranen 81:22). En text som hittar på sin grundare registrerar inte sina fienders förolämpningar: Koranen bevarar dem därför att de hör till det offentliga dossieret.
Det koraniska svaret är dubbelt: det direkta förnekandet och innehållsargumentet. "Vi lärde honom inte poesi; det passar inte honom. Detta är endast en påminnelse och en klargörande Koran" (Koranen 36:69), "Det är inte en poets ord – så klen er tro är! Inte heller en siares ord – hur lite ni tänker efter!" (Koranen 69:41-42).
Argumentet är enkelt: mekkaerna kunde poesin utantill, de kunde känna igen dess mått, klichéer och tävlingar; Koranen liknade ingen av deras genrer, och ingen har någonsin framställt dess like.
Profeten (frid vare med honom) beskrev själv upplevelsen: "Ahyanan yatini mithla salsalati al-jarasi": ibland som klockklang, det svåraste, som avbryts när han har behållit varje ord, och ibland genom en ängel i människogestalt som talar till honom (återgivet av al-Bukhari 2). Aisha beskriver en synlig ansträngning som fick svetten pärla även de kalla dagarna (återgivet av Muslim 1180).
Khadija, det första vittnet, täckte honom med en mantel och lugnade honom: "kalta abshir, fa-wa-Allahi la yukhzi-ka Allahu abadan": nej, var vid gott mod, vid Allah, han ska aldrig förödmjuka dig (återgivet av al-Bukhari 4953). Fullvaken medvetenhet, intakt minne, omedelbar återkomst till ärendena: ingen av dessa berättelser liknar besatthet eller anfall.
På 1900-talet föreslog några polemiker tinninglobens epilepsi, en patologi kliniskt beskriven på 1800-talet, som förklaring till uppenbarelsen. Tesen vilar inte på något vittnesbörd om anfall hos Muhammed (frid vare med honom): den klassificerar om berättelser om uppenbarelse som symptom, av ren tolkning.
Men tinninglobsepilepsins kliniska markörer är det motsatta av det dokumenterade: förvirring efter anfall, nedsatt minne, korta och återkommande episoder, personlighetsförändring. Dossieret beskriver motsatsen: 23 år av sammanhängande produktion, offentligt reciterad, memorerad av hundratals människor, utan stilbrytning eller doktrinbrytning, och ett socialt liv helt ordnat mellan episoderna.
En besatt eller galen människa framställer inte en text som miljontals människor memorerar fullständigt och reciterar offentligt inför sina svurna fiender. Han reformerar inte heller ett helt samhälle på 23 år, företar inte hundratals diplomatiska och juridiska strider, och lämnar inte efter sig ett samhälle som följer honom till bokstaven medan han lever och dömer honom efter hans död. Sidan ljög Muhammed? behandlar den andra stora anklagelsen mot hans person, och sidan har Koranen förändrats? ödet för texten han överförde.
Därför att de hör till Mekkas verkliga historia: de första motståndarna kallade Muhammed (frid vare med honom) galning, besatt, poet och trollkarl. Koranen registrerar sina fienders exakta ord och svarar därefter: det är ett dokumentärt dossier, ingen propaganda som skulle dölja kritikerna.
Nej: pausen (fatra) var kort och upplevdes som en tålmodighetsprövning, med återupptagelsen anmäld av suran al-Muzzammil, den svepte. En neurologisk rubbning avbryts inte på befäl och återupptas inte med ett sammanhängande budskap som fortsätter serien utan stilbrytning.
Den föddes på 1900-talet, utan ett enda samtida vittnesbörd om anfall. Det texterna beskriver är en anfalls motsats: bevarad medvetenhet, perfekt minne av långa meningar dikterade en enda gång, totalt avsaknad av förvirring efter episoderna, och ett lugnt offentligt liv i 23 år. Neurologerna själva noterar att inget av det beskrivna liknar någon dokumenterad patologi.