Hem > Vederläggningar och svar på anklagelserna mot islam > Dog Muhammed av gift?
Anklagelsen: död genom gift, alltså falsk profet. Dossieret: ett dokumenterat attentat i Khaybar, ett profetiskt svar i själva berättelsen och en naturlig död 4 år senare efter en sjukdom: profeterna dör, och Koranen hade förkunnat det.
Nej: i Khaybar erbjöd en kvinna ett förgiftat får;
Profeten (må Allah ge honom frid och välsignelse) åt av det, attentatet upptäcktes, och när hon erkände "jag ville döda dig" svarade han: "Allah skulle aldrig ha gett makt över det" (återgivet av Muslim 2190). Han dog 4 år senare, efter en sjukdom på 2 veckor, i sin säng, omgiven av sin familj: profeterna dör, och Koranen hade fastställt det: "Muhammed är inget annat än ett sändebud; före honom har sändebud kommit och gått. Om han dör eller blir dödad, kommer ni då att falla tillbaka i otro?" (Koranen 3:144).
Innehåll:
Uppdaterad 18 oktober 2026 kl 20h58
📖 2 min lästidBerättelsen är dubbel autentiserad. Al-Bukhari: en judisk kvinna förde fram till Profeten (frid vare med honom) ett förgiftat får; han åt av det, man förde henne fram och man frågade: ska vi inte döda henne?
Han sade: nej (återgivet av al-Bukhari 2617). Muslim kompletterar: han förhörde henne, hon erkände: jag ville döda dig;
han svarade: Allah skulle aldrig ha gett makt över det (återgivet av Muslim 2190). Attentatet är verkligt, svaret finns i texten: varken hämnd eller klagovisa, utan en förlåtelse och en prövningens teologi.
Den dokumenterade biografin är tydlig: Profeten (frid vare med honom) dog år 11, 63 år gammal, efter en sjukdom på omkring 2 veckor (feber och svaghet), i sitt hus, vid Aishas sida, medan han gav sina sista offentliga rekommendationer: goda sederna mot kvinnorna, bönen, fördragen.
Han dog i sin säng, begravdes i sitt hem, och lämnade efter sig en gemenskap som överlevde honom: inget tecken på akut förgiftning (gifterna dödar på timmar eller dagar, inte efter 4 års offentlig verksamhet), och de sena rapporterna som knyter hans död till Khaybars gift klassas som omdiskuterade av hadithens lärda.
Anklagelsen "död genom gift, alltså falsk profet" vilar på ett löfte som texten aldrig har gett: profeterna är människor som dör, och Koranen hade fastställt det före händelsen: "Muhammed är inget annat än ett sändebud; före honom har sändebud kommit och gått. Om han dör eller blir dödad, kommer ni då att falla tillbaka i otro?" (Koranen 3:144). Profeterna dör av sjukdomar, av ålderdom, och några har blivit dödade: det är den mänskliga tillvarons regel, förkunnad av texten själv.
Det dossieret istället visar: en man som varnades för ett attentat, förlåter förgiftaren och dör 4 år senare medan han överlämnar sitt offentliga testamente. Sidan var Muhammed besatt, galen eller poet? behandlar den andra anklagelsen mot hans person, och sidan Khaybar attentatets sammanhang.
Svaret finns i själva berättelsen: till kvinnan som sade att om hans budskap var sant skulle giftet inte röra honom svarade han att Allah inte skulle ha gett makt över det: det är Allah som beslutar om prövningen, och profeterna undergår prövningarna mer än någon annan. Han åt av giftet, påverkades av det och levde 4 år till: det polemiska argumentet vilar på ett löfte som ingen har gett, minst av allt texten.
Sena rapporter i samlingarna (Ahmads Musnad och andra) berättar att ett spår av förgiftningen skulle ha bestått: de är omdiskuterade av hadithens lärda och räknas inte till de etablerade bevisen. Det som är etablerat: en sista sjukdom på 2 veckor, ordinär vård, en död i sin säng i Medina. Varken platsen, fristen eller scenen liknar en akut förgiftning.
För att Profeten (frid vare med honom) förlät henne: al-Bukhari återger att hans kamrater begärde att hon skulle dödas och att han vägrade (al-Bukhari 2617), och Muslim återger hennes erkännande och hans svar (Muslim 2190). Det är den dokumenterade förlåtelsen av ett attentat mot hans person, 4 år före hans död: dossieret vänder helt anklagelsen.