Anser islam att kvinnor är underordnade?

Nej i värdighet. Koranen intygar den andliga jämlikheten mellan man och kvinna utan förbehåll: "De muslimska männen och kvinnorna, de troende männen och kvinnorna ... för alla dessa har Gud berett sin förlåtelse och en storslagen belöning." (Koranen 33:35).

Den ger kvinnan, mitt i 700-talet, banbrytande förmögenhetsrättigheter: en fast arvsandel (Koranen 4:7), en personlig egendom, en brudgåva som tillhör henne ensam (Koranen 4:4). Islam skiljer roller och regler (arv, vittnesmål, auktoriteten i hemmet), som särskilda sidor behandlar med sina sammanhang: regelskillnader är inte underordning för någon.

Koranens andliga jämlikhet: en vers som säger allt

Versen 33:35 ställer upp, en efter en, männen och kvinnorna i varje egenskap: "De muslimska männen och kvinnorna, de troende männen och kvinnorna, de gudshängivna männen och kvinnorna, de sannfärdiga männen och kvinnorna, de tålmodiga männen och kvinnorna, de gudfruktiga männen och kvinnorna, de givmilda männen och kvinnorna, de fastande männen och kvinnorna, de kyska männen och kvinnorna, och de män och kvinnor som ofta minns Gud – för alla dessa har Gud berett sin förlåtelse och en storslagen belöning.".

Det är en förklaring av total andlig jämlikhet: samma fromhet, samma tro, samma belöning, samma förlåtelse. Och Koranen använder för båda samma förbundsurord: "De troende, männen såväl som kvinnorna, är varandras fasta stöd. De påbjuder det goda och förbjuder det onda" (Koranen 9:71): religiösa och sociala partners, inte en värdeshierarki.

700-talets banbrytande förmögenhetsrättigheter

I det Arabien där flickan ibland ärvdes som boskap instiftar Koranen: "Män har rätt till en andel av det som föräldrar och nära anhöriga lämnar efter sig, och kvinnor har rätt till en andel av det som föräldrar och nära anhöriga lämnar efter sig, vare sig det är litet eller mycket. Det är en fastställd andel." (Koranen 4:7). Kvinnan blir arvtagare av lagens kraft, ägare i sitt eget namn, och hennes brudgåva tillhör henne ensam: "Det är obligatoriskt för er att ge kvinnorna deras brudgåva" (Koranen 4:4).

Hon delar ingenting med sin man: hennes kapital förblir hennes, hennes inkomst förblir hennes, och hushållets underhåll vilar på mannen. I Europa nåddes dessa fullständiga kvinnliga förmögenhetsrättigheter först efter århundraden: det är den ärliga historiska skalan för att döma regeln.

Varken arvsynd eller Evas ensamma fel

Koranen lägger inte på kvinnan världens synd: Adam och Eva trotsar tillsammans, ångrar sig tillsammans och förlåts tillsammans (Koranen 7:23). Ingen ärftlig förbannelse går genom generationerna, ingen kvinna är det ondas ursprung: varje själ bär sin egen.

Och Skriften hedrar uttryckligen kvinnorna: Maria är kvinnan utvald framför alla (Koranen 3:42), Faraos hustru är förebild för de troende, Musas mor tar emot en uppenbarelse. Den andliga pariteten är ingen eftergift: den är själva textens lära.

Regelskillnaderna: verkliga, sammanhangsberoende, behandlade på särskilda sidor

Ärligheten kräver: islam skiljer regler mellan män och kvinnor. Pojkens arv är flickans dubbla med motsvarande obligatoriska underhåll;

vittnesmålet i ekonomiska frågor komponeras annorlunda;

auktoriteten i hemmet tillfaller mannen som försörjningsansvar. Var och en av dessa regler har sitt sammanhang, sin mekanism och sina gränser, och var och en har sin sida i detta dossier: kvinnors arvsrätt, kvinnans vittnesmål, vers 4:34, hijaben. Att döma helheten efter en enda av dessa regler, ur sammanhang och ur epok, är anklagelsens egen metod.

Aisha: den lärda auktoriteten i kvinnogestalt

Det levande beviset för kvinnans plats heter Aisha: efter Profetens (må Allah ge honom frid och välsignelse) död förblev hon i 47 år islams främsta auktoritet i hadith, fiqh och medicin, med över 2 000 överförda berättelser, de största kamraterna som kom för att fråga henne, och en armé som hon befälde vid Kamelslaget.

Ingen i den muslimska historien har funnit att hennes auktoritet som lärde motsade hennes kvinnlighet: den islamiska civilisationen producerade lärda kvinnor, lärarinnor, egendomsägare och kvinnliga jurister redan under sina första århundraden. Sidan Aishas ålder vid giftermålet behandlar det mest citerade polemiska fallet om henne.