Hem > Vederläggningar och svar på anklagelserna mot islam > Kallar Koranen judarna för apor och svin?
3 verser nämner en förvandling till apor: samtliga berättar om ett förgånget straff för den kränkta sabbaten. Koranen fogar dit vittnesmålet om de fromma bland judarna: frasen kvalificerar inte ett folk, den berättar en händelse.
Nej: de 3 verserna berättar om samma historiska straff, det för en grupp som kränkte sabbaten: "Och ni känner till det som hände dem bland er som kränkte sabbatsbudet. Vi sa till dem: ”Bli föraktade apor!”" (Koranen 2:65).
Det rör sig om ett daterat straff för en precis grupp, inte en kvalificering av det judiska folket: samma Koran vittnar om att "Alla är dock inte likadana. Bland skriftens folk finns en grupp som håller fast [vid den sanna tron] och reciterar Guds verser under nattens timmar och faller ned i bön." (Koranen 3:113). Den judiska litteraturen känner själv liknande straff i sina berättelser.
Innehåll:
Uppdaterad 18 oktober 2026 kl 20h58
📖 2 min lästidFörvandlingsverserna är till antalet 3, och de berättar en enda historia: "Och ni känner till det som hände dem bland er som kränkte sabbatsbudet. Vi sa till dem: ”Bli föraktade apor!”" (Koranen 2:65), och suran 7 preciserar: "När de trotsigt fortsatte med det de förbjudits sa vi till dem: ”Bli föraktade apor!”" (Koranen 7:166).
Kontexten är sabbatsstraffet: en grupp som, för att kringgå förbudet att fiska den heliga dagen, spände sina nät kvällen före och tog upp dem dagen därpå. Det är ett daterat straff, ålagt en precis grupp för årtusenden sedan, inte en etikett klistrad på ett folk för alltid.
Den tredje versen svarar på en machiavellisk inbjudan från mekanierna, som erbjöd Profeten (må Allah ge honom frid och välsignelse) att dyrka deras idoler mot fördelar: "Säg: ”Ska jag berätta för er vilka som ska få ett ännu hårdare straff av Gud än dessa? Det är de som Gud fördömde och över vilka hans vrede vilade. Han gjorde vissa av dem till apor och grisar, och de dyrkade falska gudar.”" (Koranen 5:60).
Listan inkluderar avgudadyrkarna i samma mening: kriteriet är inte födelsen, det är handlingen.
Den polemiska läsningen störtar samman inför granntexten: "Alla är dock inte likadana. Bland skriftens folk finns en grupp som håller fast [vid den sanna tron] och reciterar Guds verser under nattens timmar och faller ned i bön." (Koranen 3:113), och värdesregeln: "Den ädlaste av er hos Gud är den med störst gudsfruktan." (Koranen 49:13).
En text som vittnar om rättfärdiga bland judarna och gör gudsfruktan till det enda ädelkriteriet bekänner inte hat mot ett folk: den berättar sina egna rebellers historia. Sidan är islam en antisemitisk religion? sammanställer hela dossiern.
Den svarar på en precis utmaning: några mekanier hade bjudit Profeten (frid vare med honom) att ansluta sig till deras avgudadyrkan i utbyte, och versen vänder frågan: den sämsta statusen är de fördömdas, vilka Han gjorde till apor och grisar, och den som dyrkar Taghut. Versen förknippar avgudadyrkarna i samma mening: det handlar inte om ett folk efter födelsen, utan om dem som begår dessa handlingar.
Eftersom sabbatsbrottet som texten berättar om är ett beräknat rituellt överträdande: att fiska upp nätet den förbjudna dagen. Förvandlingen berättar om reduktionen av människan till instinkt när hon med vilja profanerar det hon vet är heligt. Den rabbiniska litteraturen känner själv berättelser om straffande förvandlingar: motivet tillhör de gamla berättelsernas gemensamma arv, inte en antijudisk uppfinning.
Nej: Koranen förbjuder förakt mot vem som helst (Koranen 49:13: värdet är gudsfruktan, inte etniciteten), vittnar om de rättfärdiga bland skriftfolket (Koranen 3:113), och den islamiska juridiken har alltid skiljt förfädernas berättelser från levande personer. Att använda denna vers mot en juda i dag är ett dubbelt förräderi: mot texten och mot metoden. Sidan <a href="/sv/vederlaggningar/ar-islam-en-antisemitisk-religion.html">är islam en antisemitisk religion?</a> behandlar frågan i grunden.