Hem > Vederläggningar och svar på anklagelserna mot islam > Är tillfälliga äktenskap (mut'a) islamiska?
Mut'a fanns en kort stund i islams lagstiftningshistoria: tillåten i en krigssituation, definitivt förbjuden av Profeten (må Allah ge honom frid och välsignelse) dagen för Khaybar. Sunnierna håller fast vid denna stängning; tolvshiiterna har alltid ansett den öppen: här är dossieret.
Mut'a (äktenskap med fastställd varaktighet och hemgift) var tillåten en tid, sedan definitivt förbjuden av Profeten (frid vare med honom): Muslim återger tillståndet i början av fälttåget (Sahih Muslim 1405), sedan förbudet, det som Ali sammanfattar: "Profeten (frid vare med honom) förbjöd kvinnornas mut'a dagen för Khaybar" (Sahih Muslim 1407). Sunnierna anser den därför stängd; tolvshiiterna håller den för alltfort tillåten: det är en av de stora divergenserna mellan islamens två grenar.
Innehåll:
Uppdaterad 18 oktober 2026 kl 20h58
📖 3 min lästidMuslim återger hela sekvensen. Först tillståndet: en utropare kungjorde på Profetens (frid vare med honom) vägnar att mut'a var tillåten för kamraterna i fält (Sahih Muslim 1405).
Sedan Sabra al-Juhanis berättelse, som deltog i detta tillstånd och sedan kungjorde att det återkallats (Sahih Muslim 1406). Och den definitiva stängningen, i Alis mun: "Profeten (frid vare med honom) förbjöd kvinnornas mut'a dagen för Khaybar, och köttet av tama åsnor" (Sahih Muslim 1407). De tre texterna, i samma autentiska samling, berättar om en lagstiftning i 2 steg: en övergångslösning, sedan den slutliga regel som stänger den.
Schemat är det samma som i andra progressiva koranska lagstiftningar: en verklig mänsklig situation (män i långt fälttåg, långt hemifrån) får en inramad provisorisk lösning, sedan kommer den definitiva regeln och stänger.
Det koraniska äktenskapet är definierat av den obestämda varaktigheten, hemmet, det ömsesidiga arvet och omsorgen: "Om ni haft äktenskaplig samlevnad med dem, ge dem då deras föreskrivna brudgåva." (Koranen 4:24), läst av sunnierna som äktenskapets hemgift och av shiiterna som ett tidsbestämt kontrakt. Tolkningens divergens är verklig, men Sunnan i de båda Sahiherna avgör för sunniernas del: den tillfälliga porten är stängd sedan dagen för Khaybar.
Detta ämne skiljer islams två stora grenar på ett klart sätt: sunnierna av alla rättskolor håller fast vid det definitiva förbudet och argumentet om massan av överensstämmande berättelser; tolvshiiterna vidhåller tillåtligheten och stödjer sig på sin läsning av versen och av sin corpus.
Divergensen är gammal, offentlig och båda lägren står vid den: den löses inte genom att karikera det ena eller andra lägret. Vad de båda lägren delar: den obligatoriska hemgiften, väntan före omäktenskap, det obestridligt erkända faderskapet, och fördömandet av föreningar utan någon som helst ram.
Den är inte prostitutionen: hemgiften fastställd i förväg, den deklarerade varaktigheten, den regelbundna väntan och det garanterade faderskapet är skyddsmekanismer som inte finns i den sexuella handeln. Och den är inte det koraniska äktenskapet: den skapar varken hem eller ömsesidigt arv eller varaktighet.
Det är just detta avstånd från det koraniska äktenskapet som grundar svaret från sunnierna: islam har velat äktenskapet som ett kontrakt om varaktighet och hem, och det stängde den tillfälliga porten så snart det kunde, för att den definitiva ramen skulle vara den enda ramen. Sidan varför hade Profeten flera hustrur? behandlar äktenskapet i islam från Profetens (frid vare med honom) sida, och sidan varför tillåter islam fyra hustrur? den allmänna ramen.
Därför att islams lagstiftning gick stegvis för verkliga mänskliga situationer: män i krig, långt hemifrån, i ett samhälle utan hotell och utan ram, fick en inramad provisorisk lösning (obligatorisk hemgift, deklarerad varaktighet, erkänt faderskap). Därefter lades den definitiva ramen fast: endast äktenskap med obestämd varaktighet, med sina fullständiga rättigheter. Samma schema som vinlagstiftningen: ett steg, sedan den slutliga regeln.
Tolvshiiterna anser att det återgivna förbudet aldrig har existerat eller saknar definitiv giltighet, och de läser hemgiftsversen (Koranen 4:24) som talande om ett tidsbestämt kontrakt. Sunnierna svarar att förbudsberättelserna är massiva, överensstämmande och återgivna av Ali själv, och att äktenskapets slutliga lag är den som hela den profetiska eran stängde. Divergensen är gammal, dokumenterad och båda sidorna står vid den.
Anklagelsen förs fram av sunnierna mot shiapositionen och av islams motståndare mot båda. I den ram som reglerade den: hemgift fastställd i förväg, deklarerad varaktighet, väntan före omäktenskap, fullt erkänt faderskap, hade den skyddsmekanismer som prostitutionen saknar, och den förblir fundamentalt skild från det koraniska äktenskapet som siktar på varaktighet, hem och arv. Sunniernas svar är enkelt: det är just för att det koraniska äktenskapet siktar på varaktighet som den tillfälliga porten stängdes för gott.