Hem > Vederläggningar och svar på anklagelserna mot islam > Varför gifte sig Muhammed med Safiyya?
Anklagelsen säger: en fånge tagen under natten då hennes man mördades. Det dokumenterade dossieret säger: en judisk adelskvinna från Khaybar, fri att välja, frigiven och gift med en slöja som förklarar henne hustru, och sedan länge änka efter ett första brutet äktenskap.
Safiya bint Huyayy, ättling till Khaybars judiska kungahus och änka efter ett första äktenskap, gifte sig med Profeten (må Allah ge honom frid och välsignelse) efter Khaybar: han frigav henne, hans frigivning tjänstgjorde som hennes morgongåva, och hon hörde till dem vars slöja påbjöds, det fria hustruståndets tecken. Sahih återger bröllopsdetaljen på vägen till Medina: 3 dagar, en måltid av dadlar och ost, och muslimernas fråga: hustru eller fånge? Profeten (frid vare med honom) slöjde henne: hustru (återgivet av al-Bukhari 4212 och 4213).
Innehåll:
Uppdaterad 18 oktober 2026 kl 20h58
📖 2 min lästidAl-Bukhari återger: Profeten (frid vare med honom) stannade hos Safiya bint Huyayy på Khaybar-vägen i 3 dagar, tills äktenskapet fullbordades, och hon hörde till dem vars slöja påbjöds (återgivet av al-Bukhari 4212). Anas långa version detaljerar bröllopet: varken bröd eller kött, dadlar, ost och smör utbredda på ett skinn, och muslimernas fråga: är hon en av de troendes mödrar eller en fånge?
Profeten (frid vare med honom) svarade: om hon är slöjad är hon en av de troendes mödrar, och han slöjde henne (återgivet av al-Bukhari 4213). Dossieret dokumenterar ett offentligt äktenskap, med bröllop, slöja och fri hustrus status, inte en nattens fånge.
Den dokumenterade regeln: Profeten (frid vare med honom) frigav henne, och hans frigivning tjänstgjorde som morgongåva: hon trädde in i äktenskapet fri, med den rätt att tacka nej som en frigiven kvinna äger.
Safiyas första äktenskap var brutet redan före Khaybar (hon var Kinana ibn al-Rabis änka, och dessförinnan gift med en annan storman), och källorna som berättar om Kinanas avrättning kommer från Ibn Ishaqs Sira, med detaljer som hadithspecialisterna inte betraktar som bevis: anklagelsen om "natten då hennes man mördades" staplar element från olika källor för att tillverka en faslighet som de autentiska texterna inte berättar om.
Att gifta sig med Khaybars kungars ättling, arabiens judars bäst befästa stam, direkt efter fälttåget, var en offentlig försoningshandling: Profetens (frid vare med honom) hus förband sig med den besegrade adeln, och krigets offer blev de troendes moder, ärad av hela gemenskapen för den titeln.
Hennes dokumenterade liv som hustru vittnar om det: hon levde i årtionden i Medina, överlämnade hadither, sörjdes vid sin död, med de troendes mödrars status. Sidan varför hade Profeten flera hustrur? behandlar den allmänna ramen, och sidan krigsslavarna i islam fångarnas status.
Nej: den polemiska berättelsen fogar samman dåligt daterade element. Safiya var änka efter ett första äktenskap (Kinana, avrättad efter Khaybar i skattaffären enligt Siran, vars detaljer kommer från Ibn Ishaq och är omdiskuterade), och Profetens (frid vare med honom) äktenskap följde den väntetid som Sahih dokumenterar: äktenskapet ingicks efter de föreskrivna perioderna, med ett offentligt bröllop på vägen till Medina. Klichén om den enda natten är en polemisk konstruktion.
Texten dokumenterar det motsatta: hon hade valet mellan att återvända till sitt folk eller ingå i äktenskapet, och hennes frigivning gjorde henne fri att tacka nej, med morgongåvan reglerad av frigivningsregeln. Hennes historia därefter: hon levde som en ärad hustru, med de troendes mödrars status, och hennes hadithöverlämnare beskriver henne som lärd och adlig. Berättelserna som gör henne till ett offer kommer från sena och polemiska källor.
Precis för att det var den starkaste tillgängliga fredsgesten: att knyta Profetens (frid vare med honom) hus till Khaybars judiska adel efter kriget, genom att friga stadens kungars ättling. Koranen tillät äktenskap med skriftfollets kvinnor (Koranen 5:5), och Khaybars övriga fångar släpptes fria eller frigavs: Profetens (frid vare med honom) hustru blev den offentliga symbolen på att kriget var över.