Hem > Vederläggningar och svar på anklagelserna mot islam > Jizya i islam
Jizya anklagas för att vara en tribut av förödmjukelse som icke-muslimer betalar. Vad versen säger, vad den i verkligheten var (en skatt för befrielse från krigstjänst), dess undantag, och det skyddsavtal den beseglade.
Jizya var en skatt som de arbetsföra icke-muslimska männen i den islamiska staten betalade, i utbyte mot två saker: befrielse från krigstjänst (obligatorisk för muslimerna) och statens skydd av deras personer och egendom. Därifrån kommer avtalets namn: dhimma, "ansvarsförbundet". Kvinnor, barn, åldringar, munkar, fattiga och funktionshindrade var undantagna.
Kalifen Umar lär i sitt testamente ut att kalifen ska stå till svars inför Allah för deras skydd (enligt Abu Dawud).
Innehåll:
Uppdaterad 18 oktober 2026 kl 20h58
📖 2 min lästidJizyaversen (Koranen 9:29) hör hemma i sammanhanget av de två imperier (det bysantinska och det persiska) som hotade den unga staten, och den riktar sig mot skriftfolkens stater i konfliktläge, fram till betalningen av jizya som beseglade fientligheternas upphörande.
Ordet självt kommer från "jiza", ersättningen: det är de arbetsföra icke-muslimska männens bidrag i utbyte mot två rättigheter: deras befrielse från krigstjänst och statens beväpnade skydd av deras personer, familjer och egendom. Avtalet bär ett namn i traditionen: dhimma, statens ansvar för sina skyddslingar.
En skatt "till utrotning" eller "till allmän förödmjukelse" skulle betalas av alla: jizya betalades av ingen annan än vuxna och arbetsföra män.
Undantagna var: kvinnorna, barnen, åldringarna, munkarna och de religiösa som levde av kulten, de fattiga och de funktionshindrade: kategorier som karikatyn systematiskt struntar i. Kalifen Umar gjorde i sitt testamente till efterträdaren dhimma till ett ansvar inför Allah: "jag råder den kalif som kommer efter mig att behandla de människor som står under Guds och hans sändebuds beskydd väl, att uppfylla deras avtal och att försvara dem" (enligt Abu Dawud).
Och den dokumenterade historien om de muslimska finanserna beskriver en blygsam och progressiv jizya, ofta lägre än muslimernas zakat.
Muslimen betalar zakat (obligatorisk, 2,5 % av det årliga sparandet) och gör krigstjänst; den arbetsföre icke-muslimen betalar jizya och är befriad från den. De två skatterna finansierar samma stat, med en symmetri som motståndarna utelämnar: skyddet som jizyan köpte var ett åtagande om totalt försvar: historien rapporterar om muslimska befälhavare som betalade tillbaka jizyan till städer de inte längre kunde skydda.
Sidan Toran i islam visar hur Koranen rammar in rättvisan mot skriftfolket (Koranen 5:8: rättvisa mot alla, även mot dem man inte älskar), och regeln som består: "Gud förbjuder er inte att vara goda och rättvisa mot de som varken har stridit mot er på grund av er tro eller fördrivit er ur era hem; Gud älskar de rättvisa" (Koranen 60:8).
Versen innehåller ordet "saghirun" (förödmjukade) som polemikerna hissar; de muslimska finansernas historiker beskriver den som en blygsam och progressiv skatt, ofta lägre än muslimernas zakat, betalad som motprestation för en befrielse från krigstjänst. Den "förödmjukelse" som lärs in i vissa senare omtydningar är inte sammanhangets: skyddsavtalet gjorde staten ansvarig inför Allah för de icke-muslimska livens skydd.
Kvinnor, barn, åldringar, munkar och religiösa, fattiga, funktionshindrade och sjuka: bara de arbetsföra männen som kunde arbeta betalade den, som motprestation för deras befrielse från krigstjänst: de icke-muslimerna försvarade inte staten men skyddades av den.