Hatar islam icke-muslimer?

Nej. Koranen förbjuder uttryckligen hatet mot den andre som sådan: "Gud förbjuder er inte att vara goda och rättvisa mot de som varken har stridit mot er på grund av er tro eller fördrivit er ur era hem" (Koranen 60:8).

De stränga verserna riktar sig mot bestämda grupper i krig mot gemenskapen, aldrig mot en civil tro eller ett ursprung. Den muslimska rättsramen skyddar de icke-muslimska medborgarnas liv, egendom och gudstjänst, tillåter deras mat, deras äktenskap med muslimerna och deras dagliga grannskap.

Versen 60:8: den muslimska blickens huvudregel

Versen som anklagan aldrig citerar är regeln: "Gud förbjuder er inte att vara goda och rättvisa mot de som varken har stridit mot er på grund av er tro eller fördrivit er ur era hem; Gud älskar de rättvisa." (Koranen 60:8).

Följande vers definierar undantaget, och det är precis: de som har stridit mot er för tron, fördrivit er och stött fördrivningen (Koranen 60:9). Det hat Koranen tillåter riktar sig mot krigsförandet, inte mot den civila tron: grannen, kollegan, den fredliga medborgaren är föremål för en påbud om godgörenhet, inte för förakt.

De hårda verserna: krigssammanhang, aldrig grannskap

De våldsamma citat som polemikerna radar upp kommer från 3 situationer: brutna fördrag (sura 9 svarar på fördragsförräderierna, med påbud att hedra dem så länge de varar), koalitioner på marsch mot Medina och anklagor om hädelse. Ingen av dem lagstiftar om det fredliga grannskapet.

Principversen förblir frihetens: "Det ska inte finnas något tvång i [att acceptera] tron. Rätt väg har nu klart skilts från villfarelse" (Koranen 2:256), uppenbarad i Medina där judar och polyteister levde under medborgarkontrakt. Att läsa krigsverserna utan ramverserna är den metod som skulle göra vilken bok som helst monstruös.

Behandlingen av de icke-muslimska medborgarna

I staten grundad av Profeten (må Allah ge honom frid och välsignelse) var icke-muslimerna medborgare med fulla rättigheter: Medinas grundlag förenade dem med den muslimska gemenskapen genom en pakt om gemensamt försvar, med sina domstolar och sin gudstjänst.

Den islamiska lagen skyddar deras liv och egendom under statens ansvar: den som skadar en icke-muslimsk medborgare svarar för dess skydd. Sidan jizya och dhimmi redogör för denna status, dess satser, dess undantag och de ömsesidiga förpliktelserna, långt ifrån den apartheidtabell anklagan målar.

Skriftfolkets mat, äktenskap och familj

Koranen legaliserar det delade bordet och det interreligiösa äktenskapet: "Köttet från skriftens folk är tillåtet för er, och ert kött är tillåtet för dem" (Koranen 5:5). Man delar inte bord eller säng med det man hatar.

Och Koranen hedrar uttryckligen en kategori av skriftens folk: "Bland skriftens folk finns en grupp som håller fast [vid den sanna tron] och reciterar Guds verser under nattens timmar och faller ned i bön" (Koranen 3:113). Den muslimska blicken skiljer inte ursprung, den skiljer rättvisan: sidan är islam en antisemitisk religion? tillämpar detta kriterium på det mest citerade fallet.

Exemplet från själva Profetens familj

Hadithen som kondenserar regeln kommer från uppenbarelsens eget hus: Asma, Abu Bakrs dotter, frågar om hon får försörja sin mor, som kommit till henne och förblivit polyteist. Profetens (frid vare med honom) svar: försörj henne, återgiven av al-Bukhari och Muslim.

Familjebandet, biståndet och vänligheten mot icke-muslimska föräldrar förblir en skyldighet. Där är den verkliga ramen: en Bok som påbjuder rättvisan mot den andre fredlige, sträng endast mot kriget, och vars Profet (frid vare med honom) gav exemplet ända till bandet till föräldern.