Hem > Vederläggningar och svar på anklagelserna mot islam > Brände muslimerna biblioteket i Alexandria?
Anklagelsen vilar på en isolerad berättelse från 1200-talet, 600 år efter händelserna. Bibliotekets verkliga förstörelser är dokumenterade före islam (Caesar, de kristna på 300-talet), och den islamiska berättelsen är bestridd av logiken och av de muslimska lärda själva.
Nej: bibliotekets dokumenterade förstörelser dateras till före islam (Caesars brand år 48 före vår tideräkning, förstörelsen av Serapeum av de kristna år 391), och berättelsen som anklagar general Amr vilar på en enda sen text från 1200-talet, bestridd av historikerna för sin materiella orimlighet (6 månaders uppvärmning av bad med pergament) och förkastad av de muslimska lärda själva, för vilka de antika böckerna var en skatt, inte en fara.
Innehåll:
Uppdaterad 18 oktober 2026 kl 20h58
📖 2 min lästidAnklagelsen vilar på ett stycke hos Ibn al-Qifti (död 1248): general Amr skulle ha frågat kalif Omar vad han skulle göra med böckerna, och kalifen skulle ha svarat att bränna dem om deras innehåll överensstämde med Koranen (onödiga) eller motsade den (skadligt), därav 6 månaders uppvärmning av bad. Historikerna förkastar denna berättelse av interna och externa skäl: materiellt motsvarar bad uppvärmda i 6 månader av rullar ingen verklighet av förbränning;
som enda källa saknas den hos de stora islamska historikerna som behandlade erövringen av Egypten; och kalif Omar, som instiftade kalendern och reglerade de lärdas pensioner, är ingen annanstans dokumenterad som kunskapsförstörare. En enda berättelse, sen, omöjlig, motsägelsefull mot sin egen person: det är en legend, inte en källa.
Bibliotekets historia är de romerska krigens och 300-talets religiösa konflikters historia: branden förknippad med Caesars belägring (48 före vår tideräkning) förstörde hamnens lagerhus med en del av samlingarna, och förstörelsen av Serapeum år 391, dokumenterad av de kristna författarna själva, utplånade det som återstod av den stora hedniska samlingen.
När de muslimska arméerna intog Alexandria år 642 hade det stora biblioteket redan varit borta i två och ett halvt århundrade: ingen antik text samtida med erövringen nämner något bibliotek att bränna.
Den islamiska civilisationens verkliga beteende gentemot böckerna är medeltidens mest dokumenterade beteende: Visdomens hus i Bagdad betalade handskrifternas vikt i guld för de grekiska översättningarna, Cordóba, Kairo och Fès hade offentliga öppna bibliotek, och Aristoteles, Galenos och Ptolemaios verk har nått oss till stor del tack vare de arabiska kopiorna och översättningarna, som Europa skulle återupptäcka senare.
Hadithen som gör kunskapssökandet till en grad närmare paradiset (återgiven av Muslim) och lärandets skyldighet i den islamiska traditionen gör biblioteksförstörelse inkonsekvent med den civilisation de byggde: biblioteken som brändes av invasionerna (mongolerna i Bagdad år 1258) var islamiska, inte brända av islamiska.
Från en enda text, Ibn al-Qiftis (död 1248), nästan 6 århundraden efter den påstådda händelsen, utan kedja eller angiven källa, och motsagd av de större islamiska historikerna som skrev om Alexandria långt före honom. Den påstådda förbränningen i 6 månader är materiellt omöjlig (badens linnetyg eldat med pergament), och ingen seriös modern historiker betraktar den som ett bevis.
De dokumenterade förstörelserna är äldre än islam: branden förknippad med Caesars krig (48 före vår tideräkning), härjningarna under de romerska oroligheterna, därefter förstörelsen av Serapeum och dess sista samlingar av kristna folkmassor år 391, under kejsar Theodosius. När muslimerna intog Alexandria år 642 återstod av de stora samlingarna blott ett minne och fragment.
Det dokumenterade dossieret säger motsatsen: Bagdad hade det största biblioteket i den medeltida världen (Visdomens hus), Cordóba stoltserade med hundratusentals volymer, och de muslimska lärda kopierade, översatte och bevarade den grekiska, persiska och indiska litteraturen, som nått oss tack vare dessa kopior. Den civilisation som förde Aristoteles till Europa bränner inte bibliotek.