Hem > Vederläggningar och svar på anklagelserna mot islam > Hävdar islam att vara den enda sanna religionen?
Ja, islam hävdar att vara den slutliga religion som Allah bifaller: det är textens axiom självt. Men sanningshävdandet är ingen licens till aggression: Koranen förbjuder tvånget, skyddar gudstjänsterna och befaller rättvisa mot alla.
Ja: islam hävdar att vara den slutliga bifallna religionen: "Om någon vill anta en tro annan än islam kommer det inte att godtas, och i det kommande livet kommer han att vara bland förlorarna." (Koranen 3:85), och "Denna dag har jag fullbordat er tro för er och skänkt er min välsignelse i fullaste mått och fastställt att islam ska vara er religiösa livsväg." (Koranen 5:3).
Men sanningshävdandet åtföljs inte av något tvång: "Det ska inte finnas något tvång i [att acceptera] tron." (Koranen 2:256), och det åtföljs av skyddet av gudstjänsterna och av rättvisan mot alla: den religiösa hävdelsen är inte en aggression, och motsägelsefulla religioner kan inte alla vara sanna.
Innehåll:
Uppdaterad 18 oktober 2026 kl 20h58
📖 2 min lästidIslam har ingen dold position om sin egen sanning: det är dess öppenhet.
"Om någon vill anta en tro annan än islam kommer det inte att godtas, och i det kommande livet kommer han att vara bland förlorarna." (Koranen 3:85), "Denna dag har jag fullbordat er tro för er och skänkt er min välsignelse i fullaste mått och fastställt att islam ska vara er religiösa livsväg." (Koranen 5:3), och budskapet förklarar sig universellt: "Vi har endast sänt dig som en förkunnare av glädjebudskap och varningar till hela mänskligheten" (Koranen 34:28).
En bok som utger sig vara den unika uppenbarelsens sigill kan inte samtidigt förklara alla religioner sanna: den slutliga uppenbarelsens logik är antaget exklusivitet, som för övrigt också den ortodoxa kristendomens och judendomens.
Att hävda en sanning och att tvinga på den är två saker som Koranen uttryckligen skiljer åt: sanningen förkunnas, tvånget är förbjudet: "Det ska inte finnas något tvång i [att acceptera] tron. Rätt väg har nu klart skilts från villfarelse." (Koranen 2:256).
Samma text skyddar de andras gudstjänstlokaler (Koranen 22:40), tillåter äktenskap med skriftfolket, tillåter deras föda och befaller rättvisa mot dem. Det klassiska islamiska samhället tillämpade denna ram i århundraden: judiska och kristna samfund med sina gudstjänster, sina domstolar och sina skolor, under den muslimska statens skydd.
Den samtida kritiken kräver inte av de troende att de avstår från att tro sin religion sann: den kräver att de inte tvingar på den och att de respekterar de andra. Det är exakt den koraniska positionen: förkunnelsen genom det mjuka argumentet och det goda föredömet (Koranen 16:125), domen anförtedd åt Allah, och den legala samexistensen säkrad genom fördragen.
Den moderna förväxlingen mellan "att tro sin religion sann" och "att angripa de andra" drabbar alla monoteistiska traditioner, och islam har sina texter för att svara. Sidan religionsdebatten och sidan modulen jämförande religioner presenterar religionerna en och en, ärligt.
Nej: motsägelsefulla påståenden kan inte vara sanna samtidigt i samma fråga (Gud en eller treenig, Jesus död eller upptagen, uppstånden eller återfödd). Islam är inget undantag när det hävdar sin sanning: den kristne, juden och buddhisten tror samma sak om sina egna traditioner. Den moderna toleransen kräver inte att man avstår från att tro att sin religion är sann: den förbjuder att tvinga på denna tro och att illa behandla de andra, och Koranen befaller exakt detta.
Nej, och samma Koran som hävdar sanningen förbjuder tvånget (Koranen 2:256), befaller skyddet av kyrkor och synagogor (Koranen 22:40), godheten mot de icke stridande (Koranen 60:8) och rättvisan mot alla, till och med mot dem man inte älskar (Koranen 5:8). Sidan <a href="/sv/vederlaggningar/islam-och-religionsfrihet.html">islam och religionsfriheten</a> behandlar friheten att tro, och sidan <a href="/sv/vederlaggningar/hatar-islam-icke-muslimer.html">hatar islam icke-muslimer?</a> behandlandet av de andra.
Koranen fastställer den gudomliga regeln: inget straff utan ett i förväg sänt sändebud (Koranen 17:15): ingen döms över ett budskap han inte fått, och den slutliga domen tillhör allena Allah. De lärda har alltid skiljt budskapets föremål (vad islam hävdar sant) från personernas öde (den gudomliga domens exklusiva område). Sidan <a href="/sv/vederlaggningar/kommer-alla-icke-muslimer-att-hamna-i-helvetet.html">kommer alla icke-muslimer att hamna i helvetet?</a> behandlar denna punkt.