Konverterar muslimer med tvång?

Nej: Koranen förbjuder tvång i trosfrågor ("Det ska inte finnas något tvång i [att acceptera] tron.", Koranen 2:256), visar Profeten (må Allah ge honom frid och välsignelse) själv sin oförmåga att tvinga ("Ska du då tvinga folk att bli troende?", Koranen 10:99) och lämnar valet öppet ("Den som vill tro på den må göra det, och den som vill förkasta den må göra det.", Koranen 18:29). Historien bekräftar: Indonesien, världens största muslimska land, omvändes av köpmän och sufier, aldrig av arméer.

Verserna som förbjuder tvånget

Den koraniska ramen är trefaldig och otvetydig. Principen: "Det ska inte finnas något tvång i [att acceptera] tron. Rätt väg har nu klart skilts från villfarelse." (Koranen 2:256), uppenbarad i Medina där judar och avgudadyrkare levde under medborgarkontrakt.

Gränsen för den profetiska makten själv: "Om din Herre velat hade alla på jorden trott, alla utan undantag. Ska du då tvinga folk att bli troende?" (Koranen 10:99). Och varje samvetets slutgiltiga frihet: "Den som vill tro på den må göra det, och den som vill förkasta den må göra det." (Koranen 18:29). En religion som förbjuder att tvinga och som säger till Profeten (frid vare med honom) att tvånget inte är hans sak kan inte grunda en tvingad konvertering.

Den föreskrivna metoden: visheten, inte svärdet

Koranen föreskriver kallelsens metod: "Kalla till din Herres väg med vishet och goda förmaningar, och debattera med dem på ett föredömligt sätt" (Koranen 16:125).

Det är den muslimska förkunnelsens enda instrument: resonemanget, förmaningen, den ärliga diskussionen. Profeten (frid vare med honom) preciserade krigsregeln för att förbjuda att göra den till ett konverteringskrig: strida mot dem som strider, erbjuda freden först, skydda civilisterna, och de besegrade folken behöll sina gudstjänster under kontrakt: århundraden av muslimsk dominans lämnade det koptiska Egypten, det ortodoxa Syrien, det judiska och kristna Spanien vid liv, vilket ingen politik för tvingad konvertering hade tolererat.

Det demografiska argumentet: islams karta utan arméer

Islams världskarta avväpnar polemiken: det största muslimska landet (Indonesien, 200 miljoner) islamiserades av köpmän och sufier mellan 1200-talet och 1500-talet, utan att någonsin erövras av en arabisk armé; Malaysia, Västafrika, Sydostasiens och Östafrikas kuster är sin islam skyldiga karavanerna, hamnarna och koranskolorna.

De stora muslimska länderna har aldrig styrts av erövrande araber: om svärdet hade konverterat skulle kartan visa det motsatta. Den arabiska expansionen byggde ett politiskt imperium; den muslimska expansionen gick genom handeln, äktenskapet och de troendes vittnesbörd.

Vad islam begär av den konverterade

Den islamiska konverteringen ryms i en mening uttalad fritt, utan ceremoni och utan tvång: att vittna om att det inte finns någon gudom utom Allah och att Muhammed är Hans sändebud. Ingen institution tvingar någon: sidan bli muslim nu beskriver den verkliga vägen, och sidan dölja sin konvertering erkänner till och med rätten att hålla sin tro hemlig i fientliga miljöer.

En religion som räknar med den dolda konverteringen, som förbjuder tvånget och som befaller den ärliga diskussionen konverterar inte med våld: den övertygar, eller den väntar. Sidan svärdverserna svarar nästa anklagelse.