Hem > Vederläggningar och svar på anklagelserna mot islam > Delar islam in världen i två läger för erövring?
Dikotomin islams värld / krigets värld finns i ingen grundläggande text: den är en konstruktion hos klassiska jurister för att beskriva sin epok. De samtida juristerna ersätter den med fördragets och säkerhetens land.
Nej: denna indelning finns i varken vers eller hadith: den är en konstruktion hos de klassiska juristerna (Abu Hanifa, al-Mawardi) för att klassificera sin epoks territorier, med flera konkurrerande klassificeringar. De samtida juristerna beskriver länderna där muslimen lever fri och skyddad som fördragets och säkerhetens land, och Koranens permanenta regel är den om troget upprätthållna fördrag: "Fullgör ert avtal med dem till dess tid löper ut." (Koranen 9:4).
Uppdaterad 18 oktober 2026 kl 20h58
📖 2 min lästidOrden dar al-islam och dar al-harb förekommer varken i Koranen eller i haditherna: de föddes i de första århundradenas juristers siyasa-avhandlingar, där deras uppgift var att klassificera en rörlig politisk kartas territorier.
Abu Hanifa och hans lärjungar, al-Mawardi och andra föreslog konkurrerande system (2, 3, 5 kategorier beroende på författare), med varierande kriterier: just denna spridning bevisar dess karaktär av analysverktyg, inte dogm.
Vad grundtexterna ger är regler: fördraget upprätthållet till dess tid löper ut (Koranen 9:4), uppsägningen öppet förkunnad vid förräderi (Koranen 8:58), freden erbjuden så snart den är möjlig (Koranen 8:61), godheten mot de icke-stridande: "Gud förbjuder er inte att vara goda och rättvisa mot de som varken har stridit mot er på grund av er tro eller fördrivit er ur era hem; Gud älskar de rättvisa." (Koranen 60:8).
De samtida juristerna har i stor utsträckning ersatt den gamla dikotomin med den som stämmer med fakta: fördragets och säkerhetens land, där muslimen lever under lagarnas skydd. En muslimsk medborgare i Europa eller Amerika lever i ett fördrags land: dennes skyldigheter där omfattar respekten för de civila lagarna, troheten mot det sociala kontraktet och rättvisan mot sin granne, ty dessa länder är varken i krig mot honom eller fientliga till hans tro.
De röster som ännu reciterar den gamla dikotomin med erövringen hissad talar om en daterad mall, inte en levande regel i den islamiska rätten. Sidan vill sharia tvinga sig på västvärlden? och sidan versen 9:29 behandlar de besläktade frågorna.
Från avhandlingar i offentlig rätt skrivna mellan 700- och 1000-talen för att beskriva epokens politiska karta: landområden styrda av islam, landområden i krig mot den och vapenvilans land. Juristerna själva var oeniga om kriterierna och antalet kategorier, ett bevis på att det var ett sammanhangsberoende analysverktyg, aldrig en uppenbarad dogm: ingen vers använder dessa ord.
Nej enligt de samtida juristerna: länderna där muslimen fritt utövar sin religion, under lagarnas skydd, är fördragets och säkerhetens land, där skyldigheterna omfattar respekten för landets lagar. Det är de stora sunnitiska organens ståndpunkt sedan årtionden, och sidan <a href="/sv/vederlaggningar/vill-sharia-tvinga-sig-pa-vastvarlden.html">vill sharia tvinga sig på västvärlden?</a> behandlar denna ram i detalj.
Den beskrev maktförhållanden, den befallde ingenting: Koranen befaller fred så snart den andra lutar sig ditåt (Koranen 8:61), godheten mot de icke-stridande (Koranen 60:8) och troheten mot undertecknade fördrag (Koranen 9:4). Islams historia har levt genom årtionden av vapenvilor och korsade allianser: den klassiska islamiska rätten känner den varaktiga freden, och "det permanenta kriget" tillhör de moderna parollerna, inte texterna.