Hem > Vederläggningar och svar på anklagelserna mot islam > Stening i islam
Stening av en gift person som begår äktenskapsbrott är föreskriven i Sunnan, med beviskrav så stränga (fyra ögonvittnen eller ett frivilligt erkännande) att straffet i praktiken blir nästan oanvändbart.
Stening av en gift person som begår äktenskapsbrott är föreskriven i Sunnan (återgiven av al-Bukhari och Muslim), med beviskrav så stränga (fyra ögonvittnen till akten själv, eller ett frivilligt erkännande inför domaren) att straffet i praktiken blir nästan oanvändbart. De lärda är oeniga om dess rättsliga status i dag, och beviskraven har gjort den till ett straff som den muslimska historien sällan har verkställt.
Innehåll:
Uppdaterad 18 oktober 2026 kl 20h58
📖 2 min lästidSteningen av den gifta äktenskapsbrytaren återges i flera autentiska hadither (al-Bukhari och Muslim): Profeten (må Allah ge honom frid och välsignelse) verkställde den i fall där erkännandet var fritt och upprepat. Koranen föreskriver piskstraff för otukt hos den ogifte (Koranen 24:2) och kräver fyra ögonvittnen för en anklaga om otukt (Koranen 24:4).
Fyra ögonvittnen som har sett akten själv (inte misstankar), eller ett fritt erkännande som upprepas inför domaren och som kan återtas när som helst. Koranen straffar hårt anklagan utan bevis: "ska straffas med åttio piskrapp" (Koranen 24:4). Profeten (frid vare med honom) sade: "avstå från att verkställa de föreskrivna strafferna för muslimerna så mycket ni kan: om ni finner en utväg för en muslim, låt den stå öppen, för att ta fel genom att förlåta är bättre än att ta fel genom att straffa" (återgiven av at-Tirmidhi och Abu Dawud).
Den muslimska rättens historia redogör för mycket få dokumenterade fall på 14 århundraden: straffet hör hemma under en organiserat stats rättsskipning, aldrig hos enskilda, och beviskraven gjorde den redan till ett undantagsförfarande.
Domen hör uteslutande hemma under en stats offentliga rättsskipning som tillämpar den muslimska rätten, inte hos individer eller folkmassor: Profeten (frid vare med honom) själv krävde erkännandet eller vittnena inför domaren. De lärda är oeniga om den rättsliga tillämpningen av detta straff i de moderna staterna. I dag hör straffet hemma under den offentliga makten ensam: i de länder som inte förutser det i sin lagstiftning har det ingen tillämpning, och islam påbjuder ingen privat rättsskipning.