Hem > Vederläggningar och svar på anklagelserna mot islam > Hade Muhammed slavar?
Varje fall namngett med sina källor: Zayd frigiven och adopterad, Maria fri genom sitt moderskap, Safiyya frigiven genom äktenskapet, och rustningen i pant vid döden.
Muhammed (må Allah ge honom frid och välsignelse) levde i en värld där slaveriet var den universella ekonomin, och varje dokumenterat personligt fall pekar mot frigivningen: Zayd, offentligt frigiven och därefter adopterad (Koranen 33:37), Maria fri genom sitt moderskap (umm walad-regeln), Safiyya frigiven genom sitt äktenskap, och vid hans död hans rustning pantsatt hos en jude utan någon dinar eller dirham i arv (återgivet av al-Bukhari).
Institutionen reglerade han utan att kunna avskaffa den i ett svep, genom att öppna alla frigivningens dörrar: sidan slaveriet i islam detaljerar hela historien.
Innehåll:
Uppdaterad 18 oktober 2026 kl 20h58
📖 3 min lästidDet mest dokumenterade personliga fallet är Zayd ibn Haritha: som barn fångad, såld från marknad till marknad, gavs han åt Muhammed (frid vare med honom), som frigav honom offentligt och tog honom till adoptivson inför mekkaarna.
Zayd valde att stanna hos honom när hans fader kom för att lösa ut honom, och Koranen nämner honom vid namn i Zaynabs äktenskapsangelägenhet (Koranen 33:37): den frigivna slaven blir huvudpersonen i en koranisk lag. Islams första gärning i slaveriets fråga är inte ett ägande, det är en frigivning med adoption: sidan Zaynab och adoptivsonen fortsätter denna berättelse.
De 2 kvinnor som polemikerna oftast nämner illustrerar institutionens utträdesmekanismer. Maria, given av Egyptens guvernör enligt tidens diplomati, blev moder åt Ibrahim: umm walad-regeln (modern till sin herres barn) gjorde henne fri och osäljbar, och hon levde fritt i Medina till sin död.
Safiyya, fånge från Khaybar, frigavs genom sitt äktenskap: hennes frihet var hennes hemgift, enligt texterna. Ingen av de två stannade i institutionen: båda lämnade den genom de dörrar som den muslimska rätten öppnade, och deras namn förblev fria kvinnors namn i den islamiska historien.
Det dokument som stänger frågan är detsamma som för rikedommen: "Profeten (frid vare med honom) avled medan hans rustning var pantsatt hos en jude för 30 mått korn" (återgivet av al-Bukhari), utan någon dinar eller dirham i behåll.
Hans hus räknade i slutet fria människor: Maria fri genom sitt moderskap, tjänarna frigivna eller avresta, de nära frigivna under hans livstid. Mannen som polemikerna avmålar som haremsägare dör utan slav knuten till sitt arv, med en rustning i pant: balansräkningen är också en moralisk balansräkning.
Den personliga hållningen infogas i islams allmänna strategi gentemot sin tids universella institution: stänga källorna (förbud mot att fånga eller sälja muslimer, fördrag med stammarna), öppna alla utgångar (försonande frigivning för varje allvarlig förseelse, av staten finansierade frigivningskontrakt, ständigt rekommenderad frigivning), och höja ställningen (underhållsrättigheter, förbud mot misshandel, religiös jämlikhet).
Sidan slaveriet i islam dokumenterar hela mekanismen och den samtida stängningen, och sidan krigsslavarna i islam behandlar relationernas del. Muhammed (frid vare med honom) ägde inte slaveriet: han ägde hammaren som krossade det inifrån.
Nej: Anas ibn Malik var en fri pojke som hans moder skänkte till Profetens (frid vare med honom) tjänst efter hijran. Han tjänade honom i 10 år och vittnade att denne aldrig gjorde honom en brutal förebråelse: den frivilliga tjänsten som en fri moder förtrodde honom är inte slaveri, och Anas blev en av corpusets största berättare.
Hon gavs av Egyptens guvernör bland de diplomatiska gåvorna, enligt tidens universella praktik. Genom att bli moder åt en son av Profeten (frid vare med honom) trädde hon in i den koraniska umm walad-regeln: barnets moder är fri och kan varken säljas eller överlåtas. Hon levde fritt till sin död i Medina.
Därför att inget 700-talssamhälle kunde frige miljontals människor i ett svep utan alternativ ekonomi: den fullständiga abolitionen väntade på industriella ekonomier, och staterna som dekretade den brutalt åstadkom katastrofer. Islam stängde källorna (inget fångande av muslimer längre, ingen mer handel), öppnade utgångarna (försonande och rekommenderad frigivning, frigivningskontrakt), och förvandlade slaven till en skyddad: sidan slaveriet i islam dokumenterar hela mekanismen.